G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Triss i flamingos

Jag har en grej för flamingos. Har alltid haft. De var favoriterna i Slottskogen när jag var liten och vi bodde i Göteborg. Då tyckte jag de var rosa och roliga att titta på och nu tycker jag de är snygga och coola. Här kommer tre sommarfavoriter med flamingos.

Gyllene skor med rosa skönheter – gillar’t (via ASOS).

 

Perfekt för drinkar i pollen är denna lilla rackare från Sunnylife (via ASOS).

 

Fin väska från South Beach (via ASOS).

 

Matoro

Nils sover ju som en katastrof. Flaskkriget ni vet! 

Igår var kul en när han sov 10 min på hela dagen. Han var alltså vaken i 11 timmar. Jag var sååååå frustrerad och såååå trött. Slocknade vid 18:45 i soffan. 

Vi var på BVC och Nils hade gått ned 200 gram. Jag hade redan sett det. Sett att han är smalare. Han tappar sina byxor och bodys sitter löst. 

Jag blev ledsen. För han äter dåligt. Eller nu ör han igång bättre men har vi gjort fel? Skulle han fått flaskan mer? Löngre? Mer mat? Ger vi fel mat? 

Ja ni förstår. Det är jobbigt med mat. Jobbigt när vikt är ett mått på mående, för i alla andra avseenden är han tidig och ett litet “a-barn” (så fint när BVC använder förlegade uttryck på det viset) och ändå oroar jag mig för maten. 

Skit! 

My kind of guy

God morgon från köksbordet där Mr Icey snällt letat reda på ett av mina favoritmotiv från en av de bästa designers i Sverige enligt mig nämligen Lisa Bengtsson. Fullkomligt älskar hennes motiv. Enhörningarna fick jag som anteckningsbok av en kompis och då har Mr Icey hittat bordstabletter i samma motiv. Han har även införskaffat en väldigt rosa ljusstake som jag är kär i. Allt det för att jag ska känna mig hemma.

Happy frågade om Alex och jag har en killtyp. Nu har Alex svarat så nu återstår bara jag. Har jag en typ? Det har jag nog. Inte så mycket i utseendet kanske.

Jag har bara haft två pojkvänner. Gemensamt för dom var att de bägge var långa, väldigt snälla och mån om deras familjer och de är båda väldigt omtänksamma. Johan som jag var tillsammans med i min ungdomstid (jo, det är nog förbi nu) var duktig på sådant jag inte är så bra på som t.ex. matte och naturvetenskapliga ämnen. Det samma gäller M. Räknar vi in Mr Icey i bilden så är även han en snäll, omtänksam man vars familj betyder mycket för honom. Och han är ruckigt bra på matematik. Medan Johan är 1,98 och M 1,89 så är Icey inte alls speciellt lång men han är längre än mig fast med mina 1,63 är det kanske inte så svårslaget. Mina män måste vara längre. Korta män kan inte omfamna en på samma sätt. Happys män kallar hon karriärister. Och där är det enda jag vet att jag inte går igång på. Under mitt förra förhållande med M så tänkte jag nämligen väääääldigt mycket på det. Min fina pappa är nämligen en sådan. Han gillar karriär, kostymer och har väl även om det gett familjen många fördelar ofta “offrat” familjen för karriären. Jag har under hela min uppväxt saknat min pappa väldigt mycket. Det var alltid kul och speciellt när pappa kom hem (och vi fick alltid någon liten present) men det gjorde alltid ont att inte ha honom hemma. Förvisso har jag aldrig vetat om något annat. Jag vet inte hur det är att ha en pappa som alltid är hemma, det kanske är jättetråkigt och jobbigt? I vilket fall som helst så har jag insett att det är inte min typ och att jag omedvetet eller medvetet väljer bort dom. Jag vill inte ha det livet som min mamma haft hur bra hon än har haft det och jag vill inte heller inte ha barn med samma uppväxt som mig. Det är klart att jag drömt om det ibland men också insett att det är svårt att ha kakan och äta kakan. Jag vill ha stabilitet och trygghet först och främst. Får man det på plats så får man gärna jobba så mycket och hur sent man vill och vara bortrest för den delen men jag tror det är svårt. Stabilitet och trygghet är en gemensam nämnare i bägge ex och i Mr Icey.  Alex tankar om hur det nästan kan vara irriterande med en man som är så familjeorienterad så man måste bråka om att få lite tid känner jag så väl igen. Jag kände ofta så med M. Det beror nog till viss del på att min familj inte är den där typiska kärnfamiljen. Vi är mer vana vid att inte alla vara samlade än att alla vara samlade. Så jag förstår nog inte riktigt det där familjelivet som jag samtidigt så gärna vill ha. Hmm, kanske kan man pussla ihop det och få lite av varje.

Min typ är i alla fall en typ som inte har kostym på jobbet, som är väldigt bra på matte, som är snäll, trygg och omtänksam och värnar om familjen men kanske också lite osäker och inte så värst macho. Precis som Alex gillar jag om det är nördigt bra på något. Johan har nördigt bra på franska i skolan. M var är jäkel på allt om bensinstationer och Saab bilar. Mr Icey kan shipping industrin bättre än någon Anna jag känner. Sådant gillar jag. Lite för mig udda saker.  En annan gemensam nämnare är att de alla ska vilja kämpa för mig. De har de alla gjort. Alla mina förhållanden har haft motstånd från början och de har alla visat att de vill ha mig i sitt liv. Eller ville då i alla fall. Ska jag vara helt ärlig så är nog inte någon av männen jag haft förhållande med några snyggingar men det är hellre inte det jag faller för.

Statusrapport

Förra veckan hoppade jag på en utmaning, att i tre veckor undvika socker, godis, snacks, mjöl, potatis, pasta och andra snabba kolhydrater. Jag skrev om det här och tänkte att så här efter en vecka är det dags för en statusuppdatering.

Ta bort snabba kolhydrater

Det här går lättare än jag trodde. Första veckan har jag ätit stora mängder böner, riven squash, avokado och en portion quinoa. Grönsaker, en kall sås och fisk/kyckling har maten till stor del bestått av och jag äter mig mätt. Supermätt. Så mätt att det jag laddat upp med som backup (hallon, blåbär, äpplen) inte alls går åt som jag trott.

16:8

Det är klart att det är lite utmanande  att inte äta frukost, men ändå har det varit förvånansvärt lätt att ta bort frukosten som tidvis bestått av en macka/drickyoghurt/drickkvarg i bilen till jobbet. Frukosten som förut var en upplevelse, äta gott, mysa lite osv har nu blivit något jag slänger i mig på vägen till jobbet. Med andra ord ingen gigantisk uppoffran. Speciellt inte när den de sista veckorna endast bestått av 2,5dl drickkvarg.

Undantag

Jodå, första veckan bestod av en del undantag. Eller en del, jag åt äpplepaj med vaniljvisp hemma hos min farmor i lördags och jag drack prosecco och vin under helgen. Det här var medvetna val, som jag gjorde innan jag hoppade på utmaningen. Det går inte att hälsa på min farmor utan att äta av hennes fika, det är lika med att förolämpa henne. Så jag valde att äta av det som var nybakt, och huvudnumret på fikabesöket. Sen bjöds jag ur lördagsgodispåsarna hemma hos mina syskonbarn – men där tackade jag men avstod. Och alkoholen, ja, jag valde att dricka alkohol under min helg hemma. Kommande helg ska jag på skidresa och då kommer jag också dricka vin. Det gäller att göra kloka val bara, och inte helt späka mig.

Vikt

Imorse vägde jag 59,1kg (-1,5) . Jag är säker på att det är mycket vätska som jag tappat, men visst är det roligt när vågen ger postitiva resultat. Det ger motivation att fortsätta en vecka till, och nu är jag mer motiverad att hålla denna vecka också – om inte annat för att bevisa att det går även om vi är hela familjen i hushållet.

Övrigt

Jag har även valt att använda Lifesum som hjälpmedel för att hålla koll på energiintaget. Att försöka balansera protein, fett och kolhydrater utan att överäta de 8h som jag äter per dygn. Idag var det dessutom måndag och jag var fikaansvarig i vår bakklubb på jobbet. Så jag googlade fram ett LCHF-recept som jag hittade här (56kilo) och det gick hem hos alla!

Töntiga mammagrisar! 

Såååå Happy frågade om jag hade en typ av kille jag faller för, själv gillade hon stora näsor… Jag har ingen direkt typ på det sättet, alltså utseendemässigt har mina kärlekar varit ganska olika. Möjligen att de varit korta, max 180 cm fast jag dejtade en kille en gång som var 202. Men ja möjligen kortheten då. 

Däremot personlighetsmässigt där har de likheter. Alla har haft ett sånt där riktigt nördigt sär-intresse. Gamla bilar, fotbollslag, idrott, tv-serier eller V som älskar “industrihistoria som står och förfaller”. 

Alla har också varit familjeorienterade. Eller med andra ord mammagrisar. Sjölv har jag ju en brokig familj så att han har haft ett nära förhållande till sin familj har både varit något viktigt. En extra trygghet även i mitt liv och jag umgås fortfarande med min exmans familj ibland. Men samtidigt något jobbigt. Att lixom behöva hävda mig att jag är nummer ett i hans liv och inte hans familj har varit tufft för mig och både en inre kamp och en källa till konflikt i alla mina förhållanden. 

Så ja, töntiga mammagrisar är min grej.  

Familjehelg

Så himla härlig helg har jag haft. Har gosat med en sex månaders bebis, byggt tågbana med en fyraåring och spelat kort med en sex åring. Jag har avvikit från mina matregler under ett besök hos min farmor, det var ett medvetet beslut och herregud jag blev nästan illamående av den goda men väldigt söta äppelpajen som serverades. Sen har jag gått på stan med mamma och grillhängt med pappa. Som min mamma sammanfattade det, jag har avklarat en veckas aktiviteter på en helg. Jag sitter nu på tåget hem och tittar ut på den värmande vårsolen och önskar att den stannar framme tills jag får tag på min uteplats. Det vore underbart att få njuta lite av solen innan T kommer hem från sin grabbhelg.

Nedan två bilder som visar två av helgens guldmoments, bubbel med mamma och grill med pappa.

Skönheten och min exman? 

Igår var ändå en bra dag. Nils skrek mellan 21-00 i fredags, hysteriskt och galet trött var han. Jag måste beundra honom för hans uthållighet och målmedvetenhet. Sedan däckade både han och jag och jag sov fem timmar. Vaknade före min lilla vän och var i chock. 

Vi hade toppen väder och en härlig dag på stan. Och på kvällen eller kl 18 var jag på bio och såg skönheten och odjuret. Den behöver väl ingen närmare presentation eller rescension men jag, som är en sucker för Disney och romantik, tyckte den var fantastisk och välgjord. Jag har dessutom en crusch (sedan moulin rouge) på evan McGregor så vad kunde gå fel? 

Jo odjuret såg ut exakt som min exman. Eller exakt kanske var att ta i. Men han har också så där stora snälla blåa ögon och kanske är det någon likhet med munnen också. 


Såå… Ja nu vet ni hur han ser ut också. 

(Att jag någonstans mitt på dagen svimmade av sömnbrist? väljer jag att ignorera). 

Jo det här spårade ju ur 

Jag hade hoppats på att Nils själv skulle välja mat framför flaskan men när detta inte hände så startade jag ju Stora flaskkriget och det spårade ur. 

Nils fattade nämligen att han kunde få flaska på natten och började därför äta på natten och fasta på dagen. Gud giv mig styrka att klara detta envisa barn. Så jag hade inget val utan fick ta bort flaskan även på natten. Han får ett mål med flaskan vid 22-23 men sedan är det slut. 

Första natten skrek han hysteriskt. Han var så arg och hungrig antar jag. Jag satt med honom i famnen och vyschade. Tröstade och guppade och sa om och om igen älskling, det är natt nu och då sover vi så får du mat imorgon, jag lovar. 

Och så bröt även jag ihop. Hulkgrät jag med. För att Nils grät så hjärtskärande men också för alla de mammor som mumlar samma sak som jag gjorde till sina barn, men som inte har någon mat att ge dem. Varken imorgon eller dagen efter det. På alla små magar som gör ont av hunger och på den på djupet desperata känslan i bröstet på deras föräldrar. Fy fan! Jag hade mat i rummet bredvid, ändå gjorde det fysiskt ont i mig. Jag kan ju inte ens jämföra mig med de som inget har. 

Nils sover fortfarande oroligare på natten. Det är som att han förlorade tryggheten. Framförallt när jag eller V inte ligger bredvid honom. Jag hoppas den återkommer snart. 

Fram till dess handlar det om att stå ut, kämpa på och bota huvudvärken. 

Låt oss prata om homeland

Jag är ju och framförallt har varit en person som ser på tv väldigt sällan. Så nu har jag och V sett de två första säsongerna av serien homeland. 

Jag hade hört massa massa gott om den. Den visas på SVT vilket i min värld är någon form av kvalitetsstämpel. Och massa människor har rekommenderat mig den. Så mina förväntningar var höga, kanske för höga. 

Allvarligt hörrni! Jag blir så less. Framgångsrik kvinna, visar sig vara psykisktsjuk och självklart blir hon också kär i brottslingen hon ska fånga. Varför måste hon bli det? Kan inga kvinnliga poliser hålla isär sina känslor och sitt jobb? Eller blir alla kvinnliga poliser kär i typ alla de möter?! 

Jag säger ingenting om skådespelaren utan om manuset. Varför kan det inte få vara en kvinna som löser brott? Som är professionell? Intelligent och inte psykisktinstabil och blir kär i brottslingen. 

Gah! Blir så less! 

Hemma i Reykjavik

Köksutsikt

Promenadutsikt

Hittelön

Nu har jag varit i Reykjavik i ungefär  dygn.  När jag landade så var det vårigt och varmt, samma sak igår. Det är verkligen vackert med bergen som bakgrund men Island som är lite som en mix mellan något östeuropeiskt land (sorry för fördomar) och ett amerikanskt litet samhälle.  Idag är det grått och regnar tokmycket – tydligen ett bra vårtecken här.

Jag trivs bra hemma hos Icey. Lägenheten är lite som en alplägenhet. Eller som en österrikisk alplägheten. Den ser och luktar likadant. Jag är mycket för det där med dofter och länder. Tycker alla länder har en speciell lukt. Aprå på lukter så luktar varmvattnet här vidrigt. Alltså helt vidrigt. Som Reykjavikbo märker man det tydligen inte om man inte varit ute på ut stan en längre tid. Men jag märker det. Väldigt mycket. Bortsett från vattnet så är jag kär i deras Skyr yogurt och att Icey hade köpt glutenfritt bröd och mycket stort täcke åt oss. Tycker det var fint gjort. Och ett litet sminkkit från Mac väntade också i badrummet för att jag ska känna mig som hemma.

Jag får lite ångest över att dagarna går så fort. Helt värdelös är jag på njuta av nuet. Måste öva på det.

« Older posts

© 2017 G i r l y t a l k

Theme by Anders NorenUp ↑