G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

En vilja att bli mamma

Nathalia önskade ett inlägg om hur jag kände att jag ville bli mamma. Självklart ska hon få vad hon önskar, eller låt mig i alla fall göra ett försök!

Jag har nog aldrig gjort en stor sak av att fundera på OM jag vill ha barn, för jag har alltid vetat att jag vill bli mamma! Frågan har svarare varit när vill jag ha barn? Det har aldrig funnits en bra timing, aldrig rätt tid med jobb, resor, pojkvänner eller något egentligen. Samtidigt som jag inte kunde föreställa mig ett liv där det inte finns familj så har det också varit viktigt att ge barnet en familj. Hela tiden har jag känt mig hoppfull och försiktigt orolig, för att bli mamma har inte varit en självklarhet utan en gåva.

Jag har avslutat mer än en relation därför att vi inte har haft gemensam målbild och tidsplan att bilda familj. Jag har alltid varit tydlig med det målet, redan på andra dejten med T förklarade jag mitt behov av att försöka få egna barn.

Faktum är ju att jag nu står här, 40 år gammal och utan förutsättningar att skaffa familj på “vanligt” sätt. Ni som följt min resa vet att det har varit en lång process att landa i att jag ska försöka på egenhand. Det här funderandet landade i att jag vill inte stå och inse om 5år att jag vaknat försent, utan jag måste åtminstone försöka.

Kanske är det rädslan att inte höra hemma någonstans, att inte få bygga min “tribe” som driver min resa? Rädslan att aldrig få känna den där överväldigande kärleken som man hör föräldrar prata om att de känner för sina barn? Jag är rädd för att livet målas i lite mattare färger utan barn. Och jag känner när jag är med mina syskonbarn att jag också vill ha… en känsla som bara vuxit i de 15år som jag varit moster!

Jag vill ha någon att älska så jag nästan går sönder. Oroa mig för och glädjas åt. Skratta åt och med, någon att trösta, krama och se växa. Att jag vill bli mamma är det mest egoistiska jag någonsin känt och att jag gör det själv är det absolut mest egoistiska jag någonsin gjort.

Bråkigt och ja… bråkigt

Nils är i någon fas och bråkar med V konstant! Jag tycker också att V hanterar det dåligt. Så igår bråkade de så mycket att jag inte fick sitta ifred på toa eller gå och träna. Istället hade vi kalas på Nils initiativ. Chokladbollar och te blev vi bjudna på.

På jobbet har jag haft förmånen att följa två killar. Kille 1 är ensamkommande barn från ett land och har gått från att vara i mycket fysiskt bråk med jämnåriga till mästare i brottning med stor studiemotor och betyg i alla ämnen. Kille 2 är det värre med. 2an har familjen här men har de senaste sex månaderna hamnat i så svår kriminalitet att han kommer att tvångsförflyttas från sin familj till en annan stad.

Jag är förundrad över att 1an med, på pappret, sämre förutsättningar har klarat sig så mycket bättre. Varför? Är det hans egen motor? Personlig övertygelse? Gener? Intelligens? Slumpen?

2an kommer jag sluta följa när han förflyttas. 1an försvinner ur mitt liv i juni och jag känner redan en sorg. Jag tror han är en sådan elev som jag då och då kommer återkomma till och fundera på vad han gör nu. Hoppas att han har det bra och önska att han är lycklig.

Januarisjukan

Den har ett namn. Tröttheten, tristessen, vardagen. Den tomma plånboken och det oinspirerande kylskåpet suger musten ur mig. Jag är sugen på allt som är onyttigt, skulle kunna mumsa chips och choklad och skölja ner det med en dunk rödvin. Jag sover och sover men vaknar trött och går runt som en zombie.

16 dagar till avresa, hoppas min självmedicinering gör susen!

Kvällens överlevnadskit

Världens mest perfekta tekopp

När vi hängde runt på söder gick jag in på Emmaus second hand. Jag minns aldrig att jag varit där men tyckte också att de hade flyttat runt hörnet.

Det var en optimal second hand affär. Massor av grejer men ordning och reda. Väldigt mycket barnkläder till superfina priser! Själv fyndade jag en tekopp. Kolla på den!

När jag skymtade den på hyllan fattade jag inge riktigt vad det var men så fort jag började pilla på den kände jag att det var the one.
Av med locket som blir en liten skål med fot.
Fyll på med te i tesilen. Mitt var nyköpt så det var extra lyxigt.
När teet dragit klart passade silen perfekt i lock-skålen.

Jag sa till Volker att mina eventuella barnbarn ska minnas att farmor alltid satt i sin gungstol framför brasan och löste böcker med den där tekoppen. Kanske slåss de om vem som ska ärva den. Han skrattade men visst var den häftig?

Glöm inte pennan!

Hade en så pissig måndag. Jobbar med en elev som har diverse svårigheter men som äntligen bestämt sig för att hen också ska göra jobbet! Så skönt! Men samtidigt svårt att glädjas åt det. Jag var bara irriterad.

Jag körde ett styrkepass på morgonen och sprang på kvällen. Det hjälpte inte. Var lika irriterad ändå.

Nils är lite halvförkyld. Och var så ledsen igår för att han inte fått någon post. Ja fråga inte ens…

Idag är det tisdag. Det blir lite att kämpa. Jag har mycket att göra och dålig inställning. Fin kombo va?

Hej hej!

Jag lever, men alltså… inspirationen är verkligen på noll. Det är så mycket vardag (redan!?) och bloggidéerna är inte många just nu. Så snälla, kom gärna med önskemål?

Är det något ni är nyfikna på? Något i och med den kommande IVF processen? Något relaterat till kärlek, livetet i stort eller smått? Kanske rent utav ett recepttips? Snälla hjälp mig innan jag skrumpnar ihop totalt här vid min dator.

Andra veckan

Sådär ja, jag klarade en vecka men kan också vara ärlig med att det aldrig hade gått utan Iceys hjälp. Han hjälper mig planera, tänka och laga mat. De första tre dagarna var riktigt tuffa och igår tyckte jag synd om mig själv men annars har det gått bra.

Dieten jag följer heter autoimmun protokollet (AIP) och är en restriktiv form av Paleo, alltså en striktare version av antiinflammatorisk kost. Den ska återställa och därmed läka kroppen (eller tarmen i alla fall). Det är svårt att veta var man ska börja när det är så mycket man vill ändra på men jag tog beslutet att börja inifrån. Med en kropp som vill ta upp all näring och vitaminer den får. För det vill den inte nu. Jag har en bråkande skörtkörtel och märkte i julas att jag tappat hår igen. Troligt är att jag har två autoimmuna sjukdomar, Hashimotos och Alopecia areata men Hasimotos är en självdiagnos (efter mycket läsande). Så en rejäl omstart behövdes.

Fördel men att börja med AIP när vi flyttade är såklart att vi flyttade i ett tomt hem med ett tomt kök. Således finns det nu inte så mycket i köket jag inte får äta. Icey äter samma mat som mig om kvällarna och helger men tar en smörgås till jobbet på vardagarna. Så i köket finns det ost, mjölk, bröd, skinka, kaffe och peppar som jag inte får äta. Listan på vad man ska undvika är lång men å andra sida är listan på vad gärna får äta också lång, bara fylld med lite mer obekanta namn.

Att äta ute är så gott som uteslutet, du kan ju få tag på en sallad eller en smoothie men du behöver alltid kolla vad som är i. Som i lördags när vi var på stan och jag hade glömt att ta med mig mat. Då gav jag nästa upp men Icey stod på sig och sa att det var dumt att ge upp när jag nästan klarat en vecka. Till slut hittade vi ett salads ställe där jag kunde plocka ihop min egen sallad och tonfisken kom från en burk med olivolja (till skillnad från solrosolja som jag inte får äta).

Jag ska inte ljuga, jag tycker det är mycket att hålla koll på och igår när jag skulle planera veckan så blev det överväldigande mycket och jag var ledsen. Man måste läsa ingredienserna var gång man handlar, man måste på ett ungefär ha koll på vad man få och inte får äta. Icey åker till USA imorgon så då måste jag fixa detta själv. Och det gör jag så klart för nu har jag en veckoplan men jag beundrar dom med heltidsjobb eller familj eller bägge delarna och som ändå får ihop den här dieten. Extra glad blev jag såklart av Happy när hon skickade en överraskning i form av en kokbok med lätta AIP recept. Sådant blir man både glad och rörd av. Stöttning på distans. Tack tack!

Tänker inte att bloggen ska handla så himla mycket om den dieten utan jag ska försöka ta mig igenom 30 dagar och skriver då en rapport om hur det varit och om jag märkt någon skillnad. Nu ska jag snart göra mig i ordning för att åka till gymmet. Skrev in mig i lördags på David Lloyd’s som jag tränade på i Bryssel. AIP dieten ser helst att man undviker hård träning eftersom det är en form av stress för kroppen. Så 2020 är tydligen året jag börjar med yoga på riktigt. Måste försöka se det positivt (känns mest långtråkigt innerst inne). Vi hörs sen!

Mellandagarna del två

Så fortsatte mellandagarna sin lunk med vila och vänner. Så här såg det ut.

Nöjd unge med paket

Vi träffade vänner. Gu va jag älskar dem. Vi var hos dem. Drack kaffe och åt gammalt julgodis. Barnen lekte. Skvallrade och funderade över var man ska bo. Sedan gick vi ut. Frös. Pratade. Underhöll barn. Våra barn är otroligt olika men går ändå helt okej ihop ändå. Lycka på den. Sedan fikade vi. Vi hittade semlor. Jag har inga skrupler när det kommer till semlor, finns det så äter man.

Sedan åkte jag hem till min bästis. Bjöds på mat, vi , drinkar och samtal. Vi gjorde year compass och skrattade och drömde fritt.

Dessutom sov jag över. Man sover över för lite som vuxen. Ligga och prata. Mysa. Fundera och se på tv ihop. Den här vännen har jag sovit hos i alla faser av livet. Hennes hem har varit en fristad sedan jag var 10 år.

Sedan blev det efter Nils önskemål Leos lekland. Tur att han hade sällskap av en kompis. Synd att de alltid sprang åt varsitt håll.

Sedan strosade jag och V en snabbis på stan. Jag hittade den optimala college tröjan och köpte två. Och så en svensk fika. Älskar fika utan choklad. Mums!

Och sen var mellandagarna slut. Jag kände mig glad ända in i själen, utvilad i varenda por och redo för ett nytt år. Låt oss vänta ytterligare ännu innan om vi pratat om det.

Vecka 3

Nils grät och kunde inte somna för att han så gärna ville att det skulle vara sommar nu. Det vill jag också. Bara ben och långledigt! Drömmen! Jag har inte januarideppkänsla än. Det är ganska varmt även här för årstiden så det beror nog på det. Det är kylan som är det värsta för mig helt enkelt.

Vi spenderade nästan fem timmar av lördagen på badhuset. Försökte skapa någon sommarkänsla. Idag Har vi varit ute vid stugan.

Som ni ser i min kalender är januari tomt. Det är inte mycket planer alls. Jag skulle behöva lägga ned lite tid på jobbet. Vi ska lämna in arbetsgivarintyg till Nils förskola så måste prata med chefen om det.

Och kanske smyga iväg på en föreställning på onsdagkväll. Får se hur jag känner mig. Vill egentligen mest sitta inne under en filt och läsa böcker.

Det ska bli +10 grader och ganska soligt hela veckan så jag ser framemot att träna ute. Det är dock ingen värme i solen riktigt än men jag blir glad bara av att se den.

Jag ska handla för resten av januari också. Har varit superduktig på att veckoplanerare maten, det är jag stolt över!

Boktips: Darktown

Det bästa med julen eller ledighet är ju att det finns massor av tid att läsa. Speciellt när vi åkte tåg. Älskar det!

Jag sökte en lättsam deckare, kanske en kioskvältare trots att jag inte är ett jättefan i vanliga fall. Så hittade jag prisbelönta darktown och tyckte att den lät som det jag behövde. En mördad flicka och poliser som ska lösa det. Precis lagom.

Bild från Adlibris.

Men det här var ingen lättsam deckare. Visst flickan som blir mördad är en ganska typisk lättsamdeckare-historia men den utgör bara 20% av boken. Den andra 80% handlar om hur det var (är?) att vara svart i Atlanta och det är ingen rolig läsning. Rasism och orättvisor drabbar mig hårt och stundvis är boken riktigt tung. Den är absolut inte vad jag trodde att den skulle vara.

Med det sagt så är det heller ingen dålig bok även om det saknas en del dramaturgiskt för mig. Författaren bryter ofta mitt i en mening och det känns bara krystat. Jag gillade inte det knepet. Men det är en bra bok. Viktigt att läsa och orka ta in hur andra människor har haft det för att undvika att hamna där igen.

Boken finns att köpa här.

« Äldre inlägg

© 2020 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑