G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Räktacos

Det är fredag och då passar det ju utmärkt med tacos. Som någon som inte är superförtjust i kött nuförtiden så vill jag gärna tipsa om goda räkor som passar fint på tacosbordet. De går superfort att förbereda. Servera med hemmagjord mangosalsa och blanda ihop en göttig vitlökssås också så blir det perfekt! Börja med vitlökssåsen (kan med fördel göras kvällen innan), gör sedan mangosalsan så den får gotta till sig och avsluta med fixa räckorna. Samtliga recept är hämtade från min favorit Elle Mat & Vin.

Kall vitlökssås
3 dl gräddfil
1 vitlöksklyfta (riven)
1 tsk flytande honung
salt

Blanda alla ingredienser, smaka av med lite salt.

Mangosalsa
2 mango
1/2 gurka
250 g körsbärstomater (delade)
1/2 chili (urkärnad och finhackad)
1/2 rödlök (finhackad)
1/2 lime, saften
1 tsk salt
1 tsk socker
1 kruka färsk koriander

Skala och kärna ur mango och gurka och skär i fina bitar. Blanda med delade körsbärstomater och finhackad, urkärnad chili och rödlök. Rulla limen rätt så att du får ut mycket limesaft. Pressa över saften från limen och smaka av med lite salt och en nypa socker. Avsluta med att strö över rikligt (!!!) med färsk koriander. Salsa går utmärkt att förbereda

Lime- och vitlöksfrästa räkor med koriander
400 g skalade räkor (jag köpte frysta färdig skalade)
2 msk olivolja
1–2 chilifrukter
1 vitlöksklyfta
1 lime
1 kruka färsk koriander

Fräs räkorna hastigt i olja i en rundbottnad stekpanna. Blanda ner urkärnad, finhackad chili och vitlök. Pressa över limesaft och klipp över koriander. Om du är typen som gillar att förbereda så kärna ur chilin och hacka den samt hacka vitlöken. Bland dom två och ställ undan. Då är det bara att steka räckorna, hälla över blandning och klippa koriander direkt från krukan.

Happy taco dinner!

12 timmar sömn och huvudvärk

Igår när jag nattade nils vid 19:15 så slumrade jag till lite. Detta händer i princip aldrig. Typ andra gången i hans liv. 22:01 vaknade jag efter den lilla blinkningen. Jag gick upp, åt, duschade och somnade igen strax innan 23. Vaknade 07. Jag har med andra ord sovit typ 12 timmar. Och jag vaknar med huvudvärk och en allmän trött känsla.

Jag har haft en förkylning som är på utgående men blir alltid så orolig när jag blir så här trött. Vad ör fel? Järnvärdet? Diabetesen som gör något? Stress? Pollenallergi?

Efter en stunds fundering och insikten om att jag inte har något viktigt på jobbet idag så stannar jag hemma. Jag tror mest det är min tråkiga känsla i kroppen som spökar. Kanske en liten mini depression så här i försommaren.

Hoppas kunna bota den med kaffe, choklad och något på tv.

Göteborgsvarvet, eller inte?

I sex år sprang jag årligen ett halvmaraton och inte vilket som helst utan världens största halvmaraton! Förra året var jag inte ens anmäld, först hade jag en förhoppning om att vara gravid när loppet gick av stapeln – och det var ju inte alls läget istället var jag rejält skadad. Min förflyttning från motionsspår till asfaltslöpning tillsammans med emotionell stress i relationen och en fruktansvärd situation på jobbet satte sig fysiskt i min kropp och jag fick löparknä – men i höften. Samma muskel/sena som ger löpare löparknä satte sig i andra änden och gav mig en inflammerad tensor fascia latae och jag fick under ett par veckor bindvävsmassage promenadförbud och inflammationsdämpande. Senare övergick behandlingen till rehab övningar och lkad belastning med promenader och senare kortare jogging.

 

Tensor Fascia Latae som övergår till ITB

När rehabträningen var över började jag springa, i motionsspår. Det gick bra, men så snart jag lade till antingen högklackat eller asfaltlöpning kände jag av den molande smärtan igen. Nu har jag sen i december långsamt ökat min löpträning och hållit mig bara till motionsspår och det har gått bra! Jag har dessutom lagt till högklackat inte bara vid festliga tillfällen utan även till jobbet vissa dagar. Sen är jag fortfarande försiktig, har jag sprungit ett längre pass försöker jag vara snäll mot höften dagen efter.

För snart två veckor sen agerade jag på en impuls och köpte mig en startplats i Göteborgsvarvet på Tradera. Totalt med köp av startplats och namnbyte betalade jag ca 500kr och nu står jag i valet och kvalet om jag ska springa. Jag har totalt som längst testat 4km asfaltlöpning sen i december och när jag gjorde det i förra veckan gick det så där… Dessutom är mina “längre” pass ungefär 8-10km och inte riktigt de distanser som jag skulle vilja ha åstadkommit för att klara varvet med schyssta förutsättningar.

Hej och hå, antar att beslutet kommer att fattas någon gång under lördagen den 19 maj innan kl 13:30 när starten går 🙂

Födelsedagsbus

Som ni trogna läsare vet har ju jag och min “pojkvän” en lite osäker relationsstatus just nu. Hade vi varit ett stabilt par så hade helgen ägnats åt något annat än den nuvarande förvirringen som råder. Det är nämligen så att han fyller år på måndag, 40. Den stora, skrämmande fyrnollan inträder och det är väl till viss del anledningen till hans krisande. Jag har köpt en neutral födelsedagspresent, en grillvagn, från Ikea. Något som jag vet att han sökte under hela förra sommaren men aldrig kom iväg för att köpa förrän vissa delar var slut, nu har jag köpt och slagit in den i paket. Inte alls i närhet av det jag brukar ge i present… när jag vet mer om det blir vi, eller inte så kan det även tillkomma en resa, helt på hans villkor och då tänker jag Tulum, Mexiko. Jag hoppas på en födelsedagsgrill i huset med barnen på lördag, men risken finns att han inte orkar fira sin dag då är planen att skämma bort honom på torsdag i nästa vecka istället. Som ni märker, planerna är obefintliga.

Men, som livet ligger just nu blir det en grillvagn och eventuellt en flaska lagringsvin som vi kan dricka på hans 50årsdag! På måndag när hans faktiska födelsedag är kommer han att vara på tjänsteresa, i Tyskland. Han har bokat ett Spa hotell i BadenBaden istället för det traditionella lokala stadshotellet. Jag har via LinkedIn hittat efternamnet på en av hans anställda, mailat hen och ska nu få hjälp att hitta namnet på vilket hotell han bokat in sig på. För jag kan inte påstå att han var entusiastisk över att tillbringa sin 40-årsdag själv på ett hotell i Tyskland. Så nu funderar jag på om jag ska beställa en massage (han är inte så förtjust i massagebehandlingar) eller kanske en liten födelsedagstårta med tillhörande god dryck (men då måste jag anta att han äter på hotellet?) eller om de kör upp den med room service…

Jag ska fundera lite över detta medan jag avvaktar bekräftelse på vilket hotell som är bokat, för jag tycker att födelsedagar är till för att firas och hylla jubilaren!!

 

Semesterplanering

Här om kvällen så satte vi oss ner och skulle planera året. Lite sent att börja i april kanske men framtill nu har vi ju vetat precis hur våra dagar skulle se ut. Åtminstone visste vad fokuset var. Nu har vi äntligen lite lediga obokade dagar och sommaren, sensommaren och hösten står på glänt. Superpepp på allt det där men det här med planering är inte min grej. Thank god att min andre hälft tycker det är lite roligare. Jag blir på riktigt på dålig humör av att planera roliga dagar som är längre bort än en vecka.

Det stod ganska högt upp på Iceys lista att ha semester. På min lista fanns det bara ett önskemål. En långhelg i England, i en liten stuga på min födelsedag. Då mina föräldrar har en lägenhet i Spanien så ville vi tjinga den innan den blev uppbokad. Vi bokade början av juni, 10 dagar tror jag. Sedan kommer vi hem och packar om för att efter en dag bege oss till Västsverige och bröllop. Resten av sommar valde vi att inte boka in en massa på. Lite lugn och ro vill få samt att jag gärna skulle vilja hitta något extrajobb. I augusti blir det också ganska lugnt men vi har klämt in  traditionsenlig kräftskiva och sedan ska jag ju bli moster också så en tripp till Stockholm hoppas vi det blir. I september fyller jag år men när stugan jag ville boka inte var tillgänglig på min födelsedag så blev jag så mupp att jag röstade för att stanna hemma och ha fest. Så kom vi till årets stora utmaning. Att få ihop en resa till USA där det vankas bröllop. Det är en sisådär 20 timmar lång resa så att åka över en helg är inte aktuellt. Samtidigt behöver vi spara några semesterdagar till jul och nyår. Det är ju dessutom lite av en utmaning att hitta de bästa och billigaste resorna. Har ni tips på resesidor så dela gärna med er! Dagarna i USA ska också planeras och vi började men någonstans där tog energin slut.  Vi har starten av en plan men vi måste jobba vidare på den innan vi bokar något. Sedan är det bara november och december kvar, sedan är året slut!

Lyxernas lyx!

Sååå… jag och nils ska vara typ en månad i Sverige. Hur lyxigt är inte det??

V har ett jättestort projekt på jobbet och jobbar typ hur mycket som helst nu och i slutet (alltså nu) kommer han befinna sig utomlands. Och som jag skrev förut så är det ensamt i München just nu. Jag vill ha avlastning med nils, sällskap och sånt och just nu, saknar jag det här.

Jag har precis avslutat ett stort projekt. Det ska nu typ sammanställas (siffror) och det gör inte jag. Man skulle kunna säga att jag tar fram tester och utgör dem (fast egentligen inte för det sker på nationell nivå) och sedan är det en annan grupp som sammanställer allt i siffror och efter det analyserar jag siffrorna. Och så börjar vi om igen. 11 juni ska sammanställningen vara klar och då kommer jag spendera två veckor med analys innan jag tar semester.

Nu har jag föräldraledig i maj. Jag kommer dock behöva finnas tillgänglig på telefon och Mail för eventuella frågor och instruktioner. Hade jag jobbat hade jag troligen fått gå in och hjälpa till i ytterligare projekt vilket känns ganska värdelöst. Så hej hej Sverige!

Lärdomar från Lill-Babs

Såg att mitt inlägg om Lill-Babs bortgång fastnat i utkorgen. Jag tänker ofta på det som Lill-Babs var för mig. Speciellt när det känns kämpigt. Lill-Babs är för mig vad maratonpetra är för Happy. En trygghet om att livet ordnar sig. Jag tycker Petter sammanfattar det så bra i hans Instagram inlägg.

Tycker det har varit svårt att skriva om din bortgång Barbro eller ens klä känslorna i ord. Jag saknar dig på riktigt. Jag saknar att jag inte spenderade mer tid med dig men så glad över den tiden vi fick. Jag kan inte påstå att vi var makalöst nära men med dig så blir man snabbt väldigt nära. Som när jag och min familj på väg från Åre passerade ditt hem i Järvsö och du bjöd in på middag och hela rubbet. Som en stor familjefest. Du omfamnade nämligen varenda själ och människa runt dig på ett sätt som jag sällan skådat. Du satte alltid andra i första rummet. Vi sågs på en TV inspelning, kan låta ytligt men jag pratar om både dig och Lasse Berghagen nuförtiden som stora inspirationer. Kanske inget jag som 25 årig rapkille i Stockholm hade trott 95-96 att jag skulle säga 2010? Men murar är till för att rivas och saker behöver motbevisas. Vissa kanske tycker det är främmande men för mig föll alla bitarna på plats när jag träffade dig. Det kommer med ålder, mognad och erfarenhet. Det finns så mycket att lära sig om man öppnar ögonen och inte fastnar i normer, skygglappar, ängslighet och inrutade mönster. Jag lärde känna dig på Gotland och jag vart snabbt platoniskt kär i dig på ett märkligt sätt för du spred så mycket värme och omfamnade alla i din omgivning inklusive mig samt att din och Lasses arbetsmoral var på en annan nivå. Något jag skulle vilja att andra fick se och förstå. Det gav mig energi. Jag menar folk tycker att jag är flitig och lojal i mitt artisteri men det går inte att jämföra med er. Jag har på senare tid lyft fram just den arbetsmoralen som praktexempel på vad det krävs och hur man kan välja att hantera sitt yrke som bygger på passion. Du levde för det! Det var hela du! Jag gör det också och lika många gånger som du blivit ifrågasatt kring ditt sätt att leva och arbeta förstår jag dig. Kanske just därför vi fann varandra direkt där på Gotland. För vi hade en bra grej Barbro, du och jag. Det var en speciell kemi. Kommer aldrig glömma den. och jag kommer sakna dig enormt men jag vet att jag har massor av lika tagna människor i världen som jag kan dela den saknaden med. ❤️ P

A post shared by petteralexis (@petteralexis) on

“Det finns så mycket att lära sig om man inte fastnar i normer, skygglappar, ängslighet och inrutade mönster”. Det lutar jag mig tillbaks på ofta. Lill-Babs klarade sig och hittade sin lycka. Lill-Babs var min typ av kvinna. Min typ av feminist. Den typen som inte skriker och ropar om att livet är så orättvist, att män får bete sig på ett visst sätt men inte kvinnor. Hon var den som gjorde saker annorlunda men aldrig pratade om det. Gjorde skillnad genom handling istället för snack. Sådant beundrar jag. Sådan vill jag vara. Självklart blir jag ängslig ibland, som när jag 60-års krisar vid 35, men jag vet ju också att det är vad det är. Livet kan förändras fort. Jag kan försöka styra det i en viss riktning men längs vägen finns det alltid så mycket okänd som jag inte kan ta med i beräkningarna. Och det, det är ju vad livet är.

Varför Norge? Varför på landet?

Det har nog varit lite av en jobbig vår. Mycket tid och tankar (oro) har ägnats åt flytt. Nu är det bättre, nu känns det bättre. Idag är också första gången på långt över en månad som jag öppnar min dator för att blogg, föreningsjobba och… börja titta efter jobb.

Vi börjar trivas här i Norge. Icey kanske lite mer än jag men så är han också mycket lättare som människa. Vi visste tidigt att vi ville flytta till Norge. Det kändes som ett bra första steg. Vi har inte varit tillsammans så länge, Norge är nära både Sverige och Island och det är inte allt för många kulturkrokar att hantera. När beslut om att flytta kröp närmare så hade vi möjligheten att välja mellan Holland och Norge. Holland lockade. Jag gillar att vara i mitten av Europa, ha nära till allt. Samtidigt så vi i en plats i livet där fokus i mångt och mycket ligger mer i att bilda familj än spontana shoppingresor med tillhörande utekvällar i Paris. Att bilda familj och det stödet som behövs var det som i slutändan vägde tyngst. Jag må vara kaxig och tycka att jag är bra på det mesta men jag är fullt medveten om hur tufft det är med barn. Kanske speciellt första när man faktiskt inte alls vet vad som väntar. Vi ville båda vara nära våra familjer. Att sidan inte bo i Oslo utan utanför, på landet som vissa tycker, var självklart. Varken min sambo eller jag är stadsmänniskor. Vi gillar att vara nära men att bo i smeten lockar inte. Det är inte så vi är uppväxta. Vi har bägge alltid haft mycket grönt runt om oss, lite betong och inte allt för mycket trafik. Anledningen till varför det blev just här är för att en av mina allra bästa och min äldsta vän bor här. Jag kände att jag ville vara nära henne för att hjälpa henne med allt från barnpassning till att finnas nära. Som hon så klokt sa om att ta hand om och uppfostra barn; “it takes a village”. Jag ville inte bli mamma och vara ensam. Jag ville inte hon heller att hon ska känna sig ensam som mamma. Nu några veckor in så känns det lite som vi är en sådan där modern family. En familj som är så mycket större än en kärnfamilj. En familj där vänner är familj. Det gör mig genuint varm i själen.  Det känns så bra. Vi hänger, äter middag, brunchar och allt annat. Helt kravlöst, helt avslappnat – precis som i en familj. Så glad att det  blev  ute på landet i Norge. Det var helt rätt beslut.

SaveSave

Fotvårdar ni?

Vad har ni för relation till fötter? Är ni sådana som målar tånaglarna och filar dem?

Jag är inte sån. Jag låter mins fötter vara som de är. Naglarna är lite snea efter löpning och sport och jag har breda, knubbiga fötter. Stabila. Kan man säga så?

Mina föräldrar badade fotbad ofta under min uppväxt. Vi hade en balja enbart för det ändamålet och jag minns att de filade och hade sig. Jag gillar inte fotbad. Jag tycker det blir för varmt och för mycket jobb för typ ingenting. Men pga sportande och att jag älskar att gå barfota så fort det blir ljummet på marken så har jag aldrig haft några problem med förhårdnader eller “gammal hud”.

Men!!! När jag var gravid och rörde mig betydligt mindre så lades hudlagren på varandra. Jag har väl inga förhårdnader men på hälarna känns huden stel och osmidig.

Så jag provade en fotmask. Den skulle göra så att huden på fötterna släppte och jag tänkte att det kan väl aldrig stämma men är säkert bra för mina fötter.

Alltså allvarligt! Min hud på fötterna är ny nu! Vi hade hud i hela huset, så vidrigt men också fascinerande. Allt lossnade. När jag drog av strumporna så var de fulla med hud. Heeeelt sjukt!

Valborg och 1a maj

Långhelg, detta fantastiska underbart härliga påfund som vi har två av den här våren. Allra helst skulle jag tillbringa dessa dagar utomhus i en trädgård eller i en solstol. Nu har det varken varit väder eller tillgång till en trädgård den här helgen så jag har roat mig med annat.

Lördagen ägnade jag mig åt städning, lite träning och sen på kvällen en kväll på stan tillsammans med T och hans kompis. Det blev både öl, shots och drinkar. Barhäng och dansgolv bjöds det på en sen taxiresa med en sovande T ner till huset.

Söndagens bakfylla var värre för vissa av oss, jag njöt av frukost, plockade lite i huset där jag numer känner mig som en gäst och ett långt bad innan jag fick skjuts in till stan. Eftermiddagen spenderades shoppandes med E, och nu har jag en byxdress till årets första bröllop! Vi avslutade med en go’ burgare innan vi sa hejdå och jag åkte hem till soffhörnan och vad jag trodde var sista avsnittet av Outlander.

Dock hade jag av E lärt mig att det fanns en hel säsong 3 också, på Viaplay (som jag nu gladeligen underhålls av denna tisdagskväll!).

Måndagen innehöll ett sen däckbyte, ett milpass och sen tog jag bilen till en vännina jag inte träffat på två år. Vi drack te och uppdaterade varandra på vad som hänt och hur livet var. Det bjöds på middag, rabarberpaj och valborgssånger på stora torget innan jag for hemåt.

Så första maj, inte en demonstration så långt mitt öga kunnat nå. Nej, Outlander, en sväng till Ikea för att fixa födelsedagspresent till en 40årsfirande T och lite balkongfint till mig innan det blivit en kort promenad och middag. Mycket regn, regn och ännu mer regn hat helgen inneburit – något som gör mig lite mer stugsittare än vanligt.

Hur har bi firat? Majbrasa? Vårtal? Demonstration? Eller som mig, lugnt tillbakalutad viss om att våren gör entré även utan allt ståhej?

« Äldre inlägg

© 2018 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑