G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Hallen

Låt oss börja i entrén. Här hade föregående ägare tänkt till (not!) och tapetserat ett rum med dörr åt öster och minimalt med ljusinflöde i terrakotta.

Som ni ser på bilden var en del av golvet täckt av klinkers och en del i samma ekparkett som resten av vardagsrum/kök. Klinkers delen hade de dessutom, lite kreativt lagt vita i mitten och rosa/beiga runt om i ett icke symmetriskt mönster.

Initialt tänkte jag faktiskt lägga en grå entrématta över klinkers delen och slipa upp ekparketten. När vi rev köket och väggen i köket insåg jag att det inte gick, så jag valde helt enkelt att låta det nya laminatgolvet täcka hela entréplan (förutom badrummet då).

Väggarna ville jag ha i en ljus kulör, men inte vit och sen lite detaljer som bryter av. Jag behöver väl inte påpeka att listerna slipades och målades vita?

Jag hittade färgen Gåsdun från Beckers och blev förtjust! Den blev det.

Den ljusare färgen gör att rummet känns mindre mörkt, att golvet inte byter färg och form mitt på gör att det känna lite större och jag är själv väldigt nöjd med hallinredningen!

Det är svarta hängare The dots i metall från Muuto, en hyllkonsoll och spegel från Ikea . Mattan kommer från Åhléns och låg tidigare i köket. En hall som känns enkel och clean. Till sist en ny grön växt från Plantagen. Älskar hur fint mönstrade dessa blad är!

radhus

jag köpte ett radhus som behövde kärlek. 2000 låter som ganska nytt, men bilder visar på att det är längesen. Åtminstone stilmässigt. Terrakotta, gult, blått och grönt. Svampade tapeter och vit/träigt kök. Plåt diskbänk och blå kakelrand i badrummet.

Veckorna efter jag vunnit budgivning och skrivit kontrakt blev intensiva. Jag frossade i färgkoder, Pinterest, funderade på vilken känsla jag ville ha i mitt framtida hem. Sen kom beslutsfasen.

Säng- och väggfärg beslutade, men vilken matta skulle jag välja…

Jag tänker vi tar rummen ett efter ett, vad säger ni om det?

Jag är tyvärr förlovad

Så sa jag till en stilig man i måndags på väg till jobbet. Han gjorde min dag, vecka kanske. Jag var smått trött, kände mig lite grå men ändå förvånansvärt söt (tack highlighter). Han stoppade mig när jag höll på att hitta min regnponcho vid bussen.

Jag pratade med Icey då och visste inte om han hörde men jag hade sagt nej även utan han på luren. Det var bara lite sorgligt. Att behöva säga nej till äventyr. Och lite bisarrt att säga att jag är förlovad. Okej, hade jag inte haft behövt ta mig till jobbet så hade jag kanske dragit ut på nej:et. För retas får man alltid. Speciellt dom som säger att de tyvärr är förlovade haha.

I övrigt har det varit en synnerlig grå vecka. Och jag ser framemot imorgon då jag ska till Berlin med bästa M.

En utmattande komplimang

Nils har sin första mammiga-period i livet. Det är “mamma, mamma, mamma” hela dagarna. Och det är en komplimang. Han upplever livet som skrämmande nu och all tid och kärlek jag lagt ned på honom gör att han tycker att jag är trygg.

Men pappan då? Kanske någon tänker och Nils har en superbra pappa. Eller helt duglig iaf. Men ingen kan ta ifrån mig (eller Nils) att jag har tagit alla nätter sedan han föddes, är den som hämtat och lämnar och lagar mat varje dag, är den som tröstar och framförallt är jag den som avbryter det jag gör när han ropar. Ibland för 10 sekunder och ibland för längre tid.

Så att jag får den här mammigheten är ju en komplimang och ett kvitto för mig på väl utfört arbete.

men samtidigt är det så… kvävande. Det är som att jag inte får luft ibland och bara vill skrika, åt V, TA DIN JÄVLA UNGE! Låt mig läsa eller åtminstone gå på toa ifred!

oj.

det har gått två månader sedan mitt sista inlägg och på den tiden har jag renoverat ett radhus, flyttat, fortsatt hänga med T och boat in mig. Jag har tänkt på bloggen, känt för att skriva men inte hittat lugnet, energin eller fokuset att sätta skriva ord på bloggen.

nu tänker jag vara tillbaks. vad vill ni höra om? relationen till T? renoveringen? radhusflytt? inredningsbeslut? hit me with your requests!!

Boktips: en äkta man – Dennis Lehane

Den här boken fick jag kämpa mig igenom. Den var inte alls bra.

En kvinna med olycklig uppväxt träffar en man som håller på med skumma affärer. Så är plotten.

Den här boken är lite drygt 400 sidor. Efter 250 sidor kommer man till själva händelsen. Innan dess handlar det om huvudpersonens barndom och saknade pappa vilket inte har något alla med själva händelsen att göra. Utan när huvudhändelsen börjar så försvinner bara bakgrunden och nämns aldrig mer.

Efter 250 sidor sker saker och ting ganska fort. Huvudpersonen förändras drastiskt och blir som en annan person. Vilket jag inte finner trovärdigt.

Helt ärligt så tycker jag att boken är ganska dåligt skriven med en stapplande dialog och mitt största problem med boken ör att jag inte alla gillar huvudpersonen. Jag har jättesvårt för kvinnliga huvudpersoner (ofta skrivna av män) som dricker alkohol för att döva känslor… kanske är det just att det inte blir trovärdigt när manliga författare beskriver kvinnors känsloliv? Eller att jag själv dricker alkohol väldigt sparsamt?

Jag gillade inte alls den här boken men för den som känner för att läsa den ändå finns den tex här.

Dennis Lehane har skrivit boken Patient 67 eller shutter island som filmen heter. Det är en fantastisk psykologisk thriller så vill ni lösa en spännande och bra bok av författaren läs den istället!

Middagstips: trattkantarellsoppa

Apropå soppa så gjorde jag en annan härlig soppa för någon stund sedan. Den ser ut som diarré eller kräks och var inte helt lätt att få på bild men tjena var god den var!

Är säkert god på annan svamp också. Här fina receptet!

Som ny eller?

Min jacka är välanvänd. Vi älskar ju att vara ute och min fantastiska skaljacka använder jag mer eller mindre varje dag. Dock har jag en grön nu. Jag tycker dock att senast jag tvättade och fixade den fick jag den varken ren eller med fungerande impregnering. Skalkläder ska ju heller inte tvättas allt för ofta men alltså… det var dag titta här!

Jag fattar inte hur den har kunnat bli så fruktansvärt skitig!

jag började med att gnida de skitiga delarna med en hård galltvål, alltså dvs hela jackan… sedan fuktade jag upp tvålen och gnuggade ytterligare med en svamp. In i tvättmaskinen med parfymfritt tvättmedel på 40 grader.

Netflix: 22 July

Vet inte vad det är men den här filmen (?) är bland det sämsta jag sett. Jag vet inte om det beror på småsaker såsom att man pratar engelska med norsk accent i filmen eller om det helt enkelt beror på att det är en händelse man inte kan dramatisera. Det finns ingen dramatik, ingen spänning utan det är en ren och skär tragedi. Inte nog med att en många människor dog, det var främst väldigt unga människor som dog. Det är dessutom svårt att lägga in något fängslande moment i att en man går på en ön och letar efter ungdomar att döda. Speciellt när man vet att det brygger på verkliga händelser. Eller bygger och bygger; det är verklighet.

Vi hade en två veckors diskussion här hemma om huruvida vi skulle se den eller inte. Tillslut gjorde vi det bara men nä, det är inget jag rekommenderar. Jag hade hoppats att det skulle handla mer om gärningsmannen innan den 22 juli men den handlar om den 22 juli och sorgen och traumat efter den dagen.

Åka hem-dagen

Om några timmar är det dags att åka hem. Den här veckan har varit så grå och så lyxig. Jag älskar tid med Nils.

Känns som alltid vemodigt. En kall fläck i magen som sprider sig i kroppen. Men det känns också väldigt bra att ge mig sånna här veckor och stunder. Ibland tänker jag att jag är en svag person. Att jag inte orkar jobba heltid jämt med “bara” fem veckors semester. (Alltså jag vet hur priviligierad jag är med betald semester). Hur hittar man energi när man jobbar och barnet är på förskolan och allt jag vill göra på helgen är att vila så att jag orkar jobba igen på måndagen? Lite överdrivet och lite deppigt men ni förstår.

Jag tänker dock att jag skapar dessa veckor av semester lite då och då iom att jag jobbar. Ekonomiska möjligheter. Och energi. Skulle nog bli galen av att vara hemma och hitta på saker hela dagarna.

Nu åker vi iaf hem om några timmar till intensiva veckor på jobbet. Om exakt en månad ska en delrapport in. Och jag känner mig inte redo för det. Och så är det jul. Och jag skulle gärna hinna tapetsera också. Och summera året. Julfix.

Tiden springer iväg och snart är vi i Stockholm igen.

« Äldre inlägg

© 2018 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑