G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Kapstaden

Vi kom iväg och har varit borta nästan en vecka nu. Det har varit väldigt välbehövligt. För oss båda och för oss som par. Det råder ett inofficiellt mobilförbud för att vi hellre vill vara med varandra men jag slänger in ett litet hej här.

Vi valde att boka vår bröllopsresa via en resebyrå och det kan jag verkligen rekommendera. Speciellt om man inte har tiden för planering och research själv. Tänkte berätta mer när jag kommer hem men här kommer några bilder från vårt första stop i Sydafrika, Kapstaden.

Hårfager

Häromdagen tillbringade jag säkert 40 minuter med att försöka analysera min ansiktsform. Jodå, dagen därpå berättar jag det för en kompis Edin asgarvar och säger att hon hade kunnat spara mig 38 minuters googlande och då hade hon spenderat 1,5 minut åt att garva och 30sek på att skriva smset. Är slutsatsen att jag saknar självinsikt? Jag tror det… i alla fall, jag googlade ansiktsform och försökte komma fram till MIN form för att kunna välja en frisyr som passar mig.

Just nu känner jag mig mest långhårig. Det är långt, färglöst och formlöst. Väldigt mycket som november månad med andra ord 😉

Så jag tänker mig något sådant här….

Eller så här (inte färgen, men klippningen)

Enligt min vännina så har jag en rund ansiktsform och då passar tydligen en lång uppklippt frisyr alldeles fantastiskt och det är också en frisyr som jag trivs bra i. Så nu ska jag bara få min frisör att klippa så också… i mina just nu väldigt långa längder.

Pojkar ska också ha riktiga byxor

Här kommer en besatthet jag har. Det är att pojkar ska ha på sig riktiga byxor. Jag möter så mänga pojkar i högstadiet som konstant går i mjuksbyxor. Ni vet de där grå eller blå, urtvättade och kanske med något löjligt märke på. (Inte lika vanligt i Tyskland som i Sverige).

Många vänner klär flickor i tunikor, klänningar, blusar och tights. Pojkarna däremot har mjukisar och en t-shirt med ett svart tryck. Ja ni fattar. Det är viktigt dör mig att Nils får känna sig fin… och bekväm. Lekvänligt lixom! Främja rörelse men inte alltid gå i mjukisar.

Nils har tights. Ofta. Men nu har vi börjat föra in bekväma snyggare byxor i garderoben. Lixom vardagsbyxor. Fast snygga.

De här är i mjuksbyx-tyg med ställbar midja. Så sköna!

De här var också mjuka i tyget men med tjockare tyg. Även de lite lite stiligare.

Överlag tycker jag att zara har många mjuka men lite stiligare byxor. Till ett bra pris. Dock är de i lite tråkiga färger men med en färgglad tröja till så är outfiten i hamn.

Som ni märker lägger jag ned mycket tid och tänker på att klä Nils. Hur tänker du om ditt barns kläder?

Ett misslyckande

Alex har ibland påpekat att hon tycker jag verkar vara en bra chef och är det något jag verkligen lägger tid på så är det just det. Att försöka vara den chef mina anställda behöver. Tyvärr lyckas jag inte alltid. Jag har till och med misslyckats rätt rejält!

För ungefär en månad sen medans jag gick en väldigt intensiv fyra dagars utbildning såg jag en notis på Facebooka ty en av mina anställda fyllde år. Jag har hittills alltid grattat åtminstone med ett virtuellt kort på mailen och ett samtal. Har det varit jämna födelsedagar har det varit tårta och till och med middag med present. Nu hann jag inte. Jag glömde bort det. Mitt i den intensiva kursen föll det helt i glömska, helt.

En vecka senare kom medarbetaren till mitt skrivbord och ville prata. Det visade sig att han fyllt 50!!!

Hade jag kunnat försvinna där och då hade jag gjort där och då. Jag skämdes, jag skäms, jag skäms så fruktansvärt! En annan medarbetare firade samma födelsedag tidigare i höstas, då hade jag en dialog med hen i god tid. Frågade om hur hen ville firas, önskemål på present mm. Den är medarbetaren hade jag inte ens koll på fyllde jämt. Det är mitt jobb som hens chef att veta om sådana här saker. Pinsamt.

Jag lyckades övertyga hen om att jag skulle få uppvakta i efterhand. Så imorgon ska vi ut på en lite finare lunch med en handfull kollegor och hens tidigare chef. Jag har fixat ett presentkort (enligt önskemål) och lite finare choklad istället för blommor. Trots det kan jag inte tvätta av mig känslan att jag misslyckats.

En annan dag i Stockholm

Vi var på teater. Det var det bästa som hänt mig. Nils satt längst fram vid scenen och skrattade så han kiknade hela föreställningen. Han är så stor. Och så liten. Det var många känslor i mig.

Sedan bakade vi bullar med morfar och bonusmormor och gick ut till Nils favoritpark. Ivar Lo-parken. Har jag inte bloggat om den? Hittat inget i arkivet… vi gick dit iaf. Förutom en fantastisk fin lekplats så är det Stockholms bästa utsikt.

när jag ser utsikten över Stockholm brister hjärtat över att vi inte bor där. Samtidigt så är jag så trött på vänner som frågar om vi inte ska flytta tillbaka. Så klart är det en längtan och en komplimang men… det är så jobbigt att redogöra för livsplaner om flyttat eller sånt vi inte ens pratar om. Hur långa planerar att flytta om 10 år? Eller tre? Eller vad ni ska jobba med om ett år?

Sedan åkte vi hem och åt middag med min bästa vän. Nils följde med lite hastigt pga sjuk barnvakt och gjorde det fantastiskt bra.

Att vara singel

Det finns så otroligt många fördelar med att vara singel. Jag behöver inte ta hänsyn till någon annans humörsvängningar, jag behöver inte flytta på någon annans tvätt, hitta bortlagda saker eller sura över att någon ätit upp min planerade frukost. Det finns ingen som trängs med mig i sängen, duschen eller favorithörnet på soffan. Fjärrkontrollen är MIN och jag behöver inte besöka eller få besök av konstiga släktingar.

Självklart finns det många nackdelar också men om man bortser från de mest självklara så är den största nackdelen med att vara singel att man måste kunna allt. Ja jag måste inte vara bra på allt, men jag måste ändå kunna tillräckligt mycket för att fatta många beslut eller kunna göra saker utan att vara beroende av någon annan ska komma och hjälpa mig.

Det här gäller så många olika saker. Att få upp en möbel på övervåningen (förra helgens äventyr) till att förstå tillräckligt mycket om aktie/fondmarknaden för att fatta beslut om mitt sparande. I båda de här fallen hade jag med varm hand lämnar över arbetet till en bättre hälft.

Både min mamma och nyseparerade vännina E konstaterade att de kan inget om sina avtal, fakturor eller räntesatser på lån. Det har de med varm hand lämnar över till sina respektive makar, för E har det inneburit en förändring nu i och med skilsmässan – mamma reflekterade om det ifall pappa skulle gå bort. Han hade sagt att hon inte behövde oroa sig för något, för han har säkrat hennes ekonomi och huset… men då insåg hon hur lite insikt hon egentligen har.

Det här är bara exempel på det jag måste kunna, själv. Det finns ingen jag kan lita mig tillbaks och lita på hanterar delar av det åt mig. Som Hanna Hellqvist säger, jag är trött på att göra allt själv!

Nej, nu får jag återgå till att resonera om min långsiktiga plan kring min fond/aktieportfölj…

Utmattningssymptom

Den avdelning eller division som jag arbetar på i det här stora multinationella företaget har under många år utsatts för sparkrav. Det har varit för att förbättra resultat, få kontroll över skenande kostnader och utmana kostnaderna för en ren stödfunktion som IT är. Det betyder att vi årligen, om inte oftare fått utmaningar i knäet för att effektivisera, spara, minska kostnader eller räkna på det ena eller det andra.

I min gruppering har jag sett resultat av denna spar-iver, när medarbetare efter medarbetare mår dåligt på grund av arbetsbelastning och förväntningar från olika stakeholders och en vilja och ett driv att göra våra slutkunder nöjda och glada.

Eftersom det här inneburit sjukskrivning och utmattningssymptom för en av mina medarbetare och mycket tydliga tecken på detsamma från en annan har jag i årets budgetprocess vägrat justera ner mina siffror. Antingen får de minska förväntansnivån på vad vi ska hinna göra – eller så får de betala för det vi gör. Så jag har slagits med näbbar och klor för mina siffror och mitt team.

När vi nu återigen diskuterar och ifrågasätter nästa års budget ser jag att det är fler team som är drabbade. Vad gör penga hysterin för våra medmänniskor? Går förnuftet ut när hetsen knackar på? Eller förstår vi inte vad konsekvenserna är?

Boktips: färjan – Mats Strandberg

Ett riktigt blodigt boktips så här i Halloween-tider, vampyrer på en finlandsfärja är plotten.

Man för följa ganska många olika personer i korta kapitel på färjan, vad de gör och tänker och känner. Jag gillar konceptet med många korta kapitel. Den är blodig och visst gav den mig några mardrömmar jag är ju sedan innan rädd för färjor och då med vampyrer som ännu ett element var mardrömmarna ett faktum.

Boken är snabbläst och jag gillar verkligen mats strandbergs språk. Skulle dock tips ännu mer om slutet men jag tycker också att den här är läsvärd. Den finns att köpa bland annat här.

Stressigt på riktigt.

På fredag åker vi på bröllopsresa. Eftersom vi gillar att göra det lite omständigt så är det lite stressigt inför avresa. När vi kommer hem efter 17 dagar så har vi mindre än två veckor på oss att packa ihop lägenheten och flytta. Ja, för vi har bestämt oss för att flytta. Det var jag som i våras sa att jag inte kände det funkade hörni Oslo. Vi flyttade i mångt och mycket hit för andra men det har inte blivit som jag hoppats. Innan sommaren så bad Icey sin chef om att få flytta ner till Holland och det gick bra. Sedan lade vi det på is för att fokusera på bröllop. Min pappa som känner mig sa i somras att han tror det passar mig och oss bättre. Nu blev det ett sidospår. Så i januari börjar Icey det nya jobbet och under december är vi hemlösa. Eller vi har egentligen ingenstans att ta vägen i Holland heller. Så dagarna går nu går åt till admin, lägehetsletande, packade för resan, packande för flytten och allmänt röjande och säljande. Man kan väl säga att vi sover gott om nätterna. Mitt uppe i allt det här så tas det ägglossningstester och vi försöker hitta några minuter för bebisskapande. Det är så snurrigt allt och man blir helt slut. Det har varit tufft att vara nygift. Inte alls någon dans på rosor. Tar det någon annan gång för nu måste jag sova.

Fortsätt läsa

Igår tog det stopp. Klockan var ca 17:30 när bensinen tog slut. Det var en så märklig känsla. Schlut!

Två dagar med intensivt teoretiskt jobb var så givande. Hade så många bra samtal med kollegor, både om jobb men också en del skratt om annat. Framförallt kände jag mig klar. Stark. Smart. Vi jobbade hårt. Fick fina resultat.

Igår då.. så vid 14 träffade jag en vän för att fika. Prata. Dela. Ja ni vet. Vi strosade på stan och köpt strumpor åt Nils och gick länge i en bokhandel och rekommenderade varandra böcker. Så hämtade jag Nils. Det är alltid bästa stunden på dagen. Just idag var det bara han och bästisen kvar sp han ville inte lämna kompisen i ensam där så vi hängde en extra halvtimme på dagis. Mysigt. Härligt att se dem leka och få en glimt i deras vardag. Vi handlade snabbt och åkte hem och fixade pizza. Åt. Och sen tog jag slut. Bara så. Slut.

Blir fint med semester senare idag.

« Äldre inlägg

© 2019 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑