G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Fredagsglädje

Halleluja, det är fredag! Det känns som veckor är sirapssega samtidigt som de på något lustigt sätt rusar iväg.

Här är några saker, låtar och läsvärdigheter som gör mig lite extra glad denna fredag.

Baddräkt – Denna fina baddräkt från KappAhl får gärna finnas i min sommargarderob. Ja, om sommaren kommer någon gång vill säga.

Veronica Maggio – Hennes andas.veronicamaggio.com är genial, både som experiment och melodi. Tips här är att stänga av auto-lock på mobil. Och vänta. Vänta lite till.

Lästips – är du liksom mig inget stort fan av morgonen men vill bli. Ja, men ta någon minut och läs dessa 6 tips.

Ja, men skulle inte en kimono bli väldigt fin med baddräkten? En matchande från KappAhl. Som denna? Ja, om sommaren kommer då.

Afternoon Tea på Kensington Palace

När vi var i London så bestämde vi oss för att ta afternoon tea, trots att jag tycker det är något av det mest överskattade som finns i London. Det är dyrt och sällan riktigt värt det. Det finns klassiker som Ritz, Dorchester och så klart Fortnum & Mason men vi ville testa något nytt.

Vi bokade bord på Kensington Palace Pavilion. Tyvärr en besvikelse. Nog för att det ligger fint alldeles intill Kensington Palace men när vi var där var det kallt och blåsigt ute. Eftersom restaurangen är ett stort tält så kändes allt så billigt trots att det lagt mycket tid och energi på att få till en fin känsla. Det var stora växter som delade in tältet i lite mindre delar. Boren hade fina vita dukar och sammetsstolar runt dom. I taket hängde kristallkronor och eftermiddagsfikat serverades på fint porslin. Fikat var suveränt men stämningen en grå, blåsig och ganska folktom dag var långt ifrån mysig. Är man väldigt förtjust i kungligheter kan det ändå vara kul att säga att man haft afternoon tea på Kensington Palace.

Välkomna
Slå er ner…
Med utsikt över slottet.
Ett klassiskt afternoon tea tårtfat
Man blir ju inte mätt av afternoon tea men jag kan heller aldrig bli mätt av engelska trädgårdar. Och Kensingtons är såklart underbara.

Adress:
The Kensington Palace Pavilion
Kensington Palace
Kensington Gardens

Hemsida: www.kensingtonpalacepavilion.co.uk

Bröllop, livet och döden

Medan jag kämpar med små saker som att jaga rätt på exakta de armbanden jag vill ha på mitt bröllop så brottas jag med tankar om döden.

Jag började följa Terese för en massa år sedan när hon drev “Spark i baken” på Veckorevyn. Jag minns förberedelserna inför hennes bröllop och där någonstans slutade jag följa dagligen men jag har ändå hängt med lite så jag minns ätstörningarna, flyttarna, graviditeterna och barnen. När jag i våras såg att hon var gravid igen så började jag hoppa in på hennes blogg lite mer frekvent. Tonen i bloggen hade också förändrats. Det har aldrig varit några pekpinnar med Terese men bloggen var lite spralligare och gladare. Framför allt var hon överlycklig över att hon väntade deras tredje barn. Jag tittade in lite då och då – uppskattade precis som förr mixen av personliga inlägg och träningsinlägg. Men så gick det ju så himla fort. Graviditeten avbröts, Terese lades i för magsmärtor och bara på några veckor var hon borta. Det är så overkligt men i högst grad en verklighet för en hel familj. Det jag har svårast för är den ångesten man måste känna när man helt plötsligt vet att man kommer dö och måste ta farväl av sina barn. Den ångesten kan jag inte alls acceptera att någon ska få uppleva. Den är så brutalt orättvis. Jag förstår att hon ville sova och slippa brottas med ångesten. Och få sälja farväl på sina vilkor.

Terese dog, blott 37 år gammal. Jag skänkte en slant till Cancerfonden. Jag har inte lagt hennes öde bakom mig. Verkligen inte. Jag vet bara inte hur eller vad jag ska göra. Är det verkligen vettigt att lägga en massa tusen kronor på ett bröllop och bara skänka ett par hundra till Cancerfonden?

Hur man vet att man är gift med en tysk?

Jo men de gillar att planera och är precis så strukturerade som man kan tänka sig.

Jag: ska vi ha ett barn till eller?

Volker: mmm…

jag: jag vill lixom inte dra ut på det mer.

Volker: nu ska jag måla huset, vi kanske kan ta ett barn till som ett höstprojekt?

Galen dag!

Hade med Nils på jobbet idag. Galet! Jan blev ganska uttråkad till slut men gjorde det bra. Mitt på hållet var vi hos en barnläkare specialiserad på allergi. Jag hade förberett mig för kamp om att få tester men hon gick direkt med på att han troligen är allergisk. Så blodprov skulle tas och Nils grät 1.5 timme. Tänk alla barn med diabetes, men de vänjer sig ju tyvärr.

Sedan fyller min svåger år så på lunchen fixade jag present till honom. Sedan tänkte jag lämna Nils hos farmor och farfar men han var för ledsen så jag fick ta med honom på ett jötteallvarligt samtal jag hade med en elev. Svårt men jag tror det gick bra. Den undervisande läraren som var med tyckte att jag var tydlig och trevlig.

Seeeen försökte jag jobba lite till men Nils blev sååååå less. Så då åkte vi hem. Åt glass. Drog honom på traktor till affären för nu strax är det öppet hus på Nils förskola och jag tänkte att fröknarna ska få varsin blomma. Alltid kul med uppskattning. Så nu ska vi dit. Sen till svärföräldrarna och fira svågern och sedan… stupa i säng. Både Nils och jag tror jag.

Ska jag bli ingenjör?

På min svenska utbildning känner jag att jag inte kommer så mycket längre nu. Även om jag skulle byta jobb och göra samma sak någon annanstans så tror jag inte att det skulle bli bättre. Jag har lixom nått toppen (som inte är särskilt hög) och vill utvecklas mer. Mina största kompetenser ligger i svenska och andraspråksinlärning vilket jag delvis får använda i jobbet nu men jag känner att det alltid är en motvind när tyskan inte är mitt modersmål. Dessutom når rykten mig att stämningen och klimatet är samma på de andra arbetsplatserna jag kan tänka mig.

Så… vad ska jag bli då? Högskoleingenjör funderar jag på. München är en riktig industristad så där kan jag nog välja och vraka en del. Men skulle behöva läsa lite på komvux och sedan 3 år på högskola/universitet. Men det är ju värt det om man trivs.

Är dock lite nyfiken. Vad har du för utbildning? Vad jobbar du med? Och hur trivs du?

3 x bling bling

Nu när stormen lugnat sig och jag åter igen ska gifta mig så gäller det nu att fortsätta jakten på outfiten. Till mitt bröllop så vill jag ha massa bling bling. För det om något är jag. Därför spekulerar jag lite kring exakt hur många armband jag vill ha på mig. Många! Två har jag klickat hem. Den vinröda ska jag nog önska mig av någon snäll själ. Svärmor tänker jag kanske, kanske kan vara mottaglig. Eller hon är mottaglig om någon säger till henne (hint hint Icey!). Men livet är ju (förhoppningsvis) lite längre än bara en helg. Så här kommer tre underbara smycken från min favorit Caroline Svedbom som jag gärna har i mitt smyckeskrinn.

Ett i cerise, ett i mörkblått och ett i vinröd – bröllopsdagen är komplett.
http://carolinesvedbom.com/products/mini-drop-bracelet-burgundy
Små blingiga örhängen har jag inte många av men kanske ska börja med det. För söndagsbruncher.
http://carolinesvedbom.com/collections/earrings/products/mini-drop-earrings-light-delite

2 veckor till semestern

Nu är det bara två veckor kvar att jobba och det känna väl så där i magen. En oro som maler. Jag vet inte bad jag vill men jag vet att jag har mått väldigt bra sv att inte jobba. Det är ju faktiskt ett val jag har. Att inte jobba.

Det vanligaste i Tyskland är nog ändå att frun (mamman) är hemma. Jag har dessutom både eget kapital och V har kapital så att jag inte behöver jobba. Lixom för en inkomst. Men jag sätter en stor del av min självbild i att vara högutbildad och i att jobba. Jag älskar att tänka och lösa saker. Att vara “viktig” i något större.

Dessutom så hamnar jag lätt i deppigheten när jag “bara” är hemma.

Så jobba vill jag. Men var? Även min chef slutar ju nu. Kanske kan det bli bättre när en ny chef kommer. Jag ska på intervju på ett annat ställe också. Viktigt! Funderar ju också på ett barn till. Med allt vad det innebär…

dessa två veckor handlar främst om överlevnad. Gå till jobbet. Gör jobbet. Komma hem. Kliv kliv överlev.

Bli sams igen

Jag blir arg när jag blir arg. Jag kan absolut kompromissa men inte när det gäller saker som jag tycker är viktigt. Då måste det kännas rätt.

Icey fick tillbaks förlovningsringen dagen efter den där natten. Jag sa att jag inte ville han den. Till saken här hör att han sagt att han har tycker att han kan ha ett problem med alkohol. Så där att han inte gillar det själv. Då tycker jag att man tar tag i det. Är det så att man inte kan hålla det rimligt så är det kanske bättre att helt avstå? Men det där är hans beslut.

Vi pratade och jag sa att jag klarar inte av en till lögn. Det spelar ingen roll att det är ord jag vill höra. Är det inte sanningen så är jag inte intresserad. Visst, det kanske är en vit lögn men när allt stormar så lämpar det sig inte med vita lögner. För om han ljuger om små saker, hur vet jag då att han inte ljuger om stora saker. Vi är olika. Jag tycker inte nödvändigtvis att konflikter är dåliga. Han undviker dom till varje pris. Han har så svårt att säga saker som han vet sårar men bortser från att det som sårar mest av allt är oärligheten. Säger han något som jag inte tycker om och som sårar så går det över. Bryts tilliten är det ta mig fan kämpigt.

Han läste på. Funderade över vad som var viktigt för han. Jag sa att jag inte ville ha tomma löften. Vill han supa sig dyngrak så får han åtminstone stå för det. Han kan inte lova att avstå från saker som han vill ha kvar i sitt liv. Han måste få vara han och jag måste få vara jag. Utifrån det får han och jag välja om vi vill vara tillsammans eller inte. Han kom fram till, igen, att han ville försöka hitta ett bättre förhållningssätt till alkohol och tillägnade tid åt att läsa på om just varför alkohol lockar, varför det är svårt att sluta och hur man kan sluta.

Jag har lugnat ner mig. Idag tog jag på mig förlovningsringen. Det känns inte 100% än men jag vill få det att fungera. Vi måste bara hitta ett sätt att kommunicera som han inte upplever är en konflikt och jag inte upplever bara är en massa lögner. Vi måste förstå varandra och vad och varför man reagerar starkt på. Mina allergitabletter har nu gett mig två nätters oavbruten sömn. Känner mig lite som Blondinbella som tar en insomningstablett hit och dit. Jag vet att om sömnen inte finns så får jag inte ihop det andra. Just nu är det mycket. Det är mycket tankar, funderingar, planering, stora beslut och känslor. Shit, jag är bara mänsklig. Ibland rinner det över. Då får man ta den hjälp som funkar bäst.

Ärret och sammanbrottet

I torsdag hade jag ett sammanbrott av större sort. Det finns vissa saker från mitt tidigare förhållande som jag inte riktigt bearbetat. Inte för att jag inte vill bearbeta det utan för att jag tänkte att det löser sig. Det är inte bara kopplat till mitt ex, det är nog kopplat till min liverfarenhet.

Generellt har jag svårt för väldigt onyktra människor. Detta beror säkert delvis på att jag sällan är den där väldigt onyktra människan. Jag har inget emot om man håller sig på nivån salongsberusad men att bli jobbigt onykter är bara sjukt irriterande. Mitt ex drack inte så ofta men när han gjorde det så var det med målet att bli ful. När han var ful så var hans omdöme så oerhört dåligt. Det jag kanske ska ha i åtanke var att han ofta gick över gränsen även som nykter. Det jag kanske också ska ha i åtanke är också att en stor anledning till varför jag inte litade på honom när han var ute och onykter varför ganska simpelt för att jag inte litade på honom alls, oberoende av alkoholhalt.

Icey vet att jag inte gillar när han dricker för mycket och för mig är det ingen uppoffring alls att inte dricka för mycket. Det är liksom inte ens en grej. Samtidigt så är jag mycket väl medveten om att vi är ett fåtal som kan gå ut en kväll och inte dricka en droppe alkohol. I torsdags gick Icey ut och jag kommenterade inte alkoholen för jag ville inte vara den tjejen som håller på så. Jag tänkte, han vet vad jag tycker och jag litar på honom.

Kollaps. Total kollaps. Två ganska sömnlösa nätter, allmän stress och oro i livet kanske inte gjorde det bättre. Men jag vaknade med jämna mellanrum av sådana starka panikattacker. Jag märkte ganska fort att han hade druckit. Jag vet också att man inte kan ha ett vettigt samtal med en människa i det tillståndet så jag försökte sova. Han kom hem vid 2 och kunde knappt stå upp. Då rasade allt.

För det som händer är att tilliten är som bortblåst vilket gör mig ledsen. Han gör det då ännu värre genom att ljuga och säga det som han tror jag vill höra istället för att ta diskussion och säga som det är. Då försvinner allt. På millisekunder. Tilliten, mitt största ärr som funnits med i så så många år. Jag klarar inte när folk sviker. När jag var liten blev jag ledsen. Nu blir jag förbannade och klipper.

Med ett stundande bröllop så klipper jag hellre innan jag lovat att jag inte ska bryta upp. Jag blev då dessutom rädd, orolig och fick panik över att behöva ställa in ett bröllop. Men man kan ju inte gifta sig om man inte tror det ska fungera?

Jag blev hemskickade från jobbet dagen efter Icey kom hem dygnrak. Jag hade då knappt sovit på tre nätter och var trött, ledsen och kunde inte fokusera. På vägen hem ringde jag min bästis Kris som inte blandar in känslor, som säger som det är, som inte nödvändigtvis tar mitt parti. Jag kom fram till att jag behövde sova, på riktigt utan avbrott. Så då gick jag till doktorn. Jag fick antihistamintabletter och åkte hem där möttes av en bakis fästman och sa att jag var så arg att jag inte ville prata. Jag tog mina tabletter och somnade. Vaknade vid 9 men gick bara upp och borstade tänderna och gick och lade mig. Dagen efter är ett annat kapitel.

« Äldre inlägg

© 2019 G i r l y t a l k

Tema av Anders NorenUpp ↑