G i r l y t a l k

Samlade inlägg från Natalia & Alex & Happy

Dags att åka hem 

Idag åker vi hen till München efter 2.5 vecka på resande fot. Det är alltid blandade känslor i mig. Jag vill stanna, hinna mer, göra mer och jag vill åka hem och tvätta, laga mat, jobba osv. 

Jag blir alltid peppad på hösten vill. Ändra och förändra. Skapa nya vanor så jag suger på massa tankar och låter den mogna. Då delar jag med mig. Så jag låter set vila där. 

Jag önskar er en ny underbar vecka! 

Representation

Jag är på konferens i Danmark och inspireras, kommer med input och framförallt representerar.

Resan var planerad sedan länge men hjärtat och hjärnan är helt frånvarande och jag tycker det är rätt tufft. Egentligen vill jag vila och vara själv med mina tankar. Men det går inte. Istället ska jag le, vara alert, galet social och trevlig. När en nybliven mamma idag frågade mig om jag hade barn så brast det nästan för mig. Lustigt ändå. Barn har aldrig varit en känslig, stor och inte heller en aktuell eller pressande fråga för mig men sörjer jag graviditet. Att det blev så dumt.

Ska sova nu. Rekordtidigt för att vara mig men mitt känslotillstånd blir inte bättre av den ökända sömnbristen som finns på dessa konferenser. Ska smita iväg på en promenad imorgon med. 30 minuter med bara tystnad. Havet, vågorna och tystnaden.

Boktips: en shopaholic i Las Vegas – Sophie Kinsella 

Jag läste ut den här boken som jag har suktat efter under semestern och blev besviken. 


Alltså serien som shopaholicen Becky har fått mig att skratta så jag gråter, älskar hennes knäppa resonemang för hur hon ska shoppa mer eller få som hon vill. Själva historierna är ju völdigt basala och egentligen inte intressanta alls, man bet lixom hur det kommer att sluta när man börjar läsa dem så för mig är det humorn som varit behållningen. Och den saknas här! 

I boken är becky deppig och letar efter sin pappa. Och då försvinner humorn och det blir bara en krystad och dålig historia, vars upplösningen också är krystad och dålig. Nej hörni! Den här boken var verkligen ingen hit! 

Asförbannad unge 

Mitt barn, som aldrig varit speciellt skrikigt eller ledset, har under senaste tiden lärt sig att bli arg. Det är ilska i precis hela kroppen. 

I natt vaknade han 22:50 och skrek så att han nästankräktes till 23:30. Varför? V var inte här. Han låg sedan och gnydde i sömnen fram till midnatt och jag somnade om klockan 03…

Jag är så seg redan och bara längtar till Nils ska ta sin tupplur så jag får vila. 

Gu va jag inte orkar med detta en natt till. Ja han har temperament iaf och det är väl bra… 

Ledsen.

Kanske är det för att jag är trött. Kanske är det för att jag tar på mig (eller inte säger ifrån i alla fall) för mycket. Kanske är det för att jag inte är med Icey. Kanske är det för att någon sa att jag är nedlåtande. Kanske spelar det ingen roll varför. Jag är ledsen. Väldigt ledsen är jag över att det är så lätt att bli irriterad men så svårt att visa tacksamhet. Sårad blir jag av att andra tycker att merjobb är okej för mig men inte för dom. Less är jag på att bli tagen för givet. Besviken är jag på att de som ska pausa, omprioritera och offra inte gör det utan jag är den som fortfarande gör uppoffringar.

För mycket av det resulterar i en katastrofal afton. Jag kämpar och kämpar för att hitta en gnutta motivation. Det finns inte. Det är plikt och sparlåga. I veckan ska det sägas ifrån och jag ska fokusera på att hitta det jag tycker är kul. Och ja, jag ska fokusera på att bygga ett liv med Icey. Ett som inte innebär en jävla massa flyg och svartbälte i planerande.

Inatt ska jag gråta. För dåliga beslut. Inte tycka synd om mig men sörja de dåliga val och beslut jag tagit. För att jag varit för stolt, för plikttrogen och haft fokus på helt fel ställe. Och ja, jag hatar att vi beslutade oss för abort.

Minimalistiskt föräldraskap

När barnet kommer blir man överöst med reklam för saker som man måste ha. Och allt är svindyrt! Tur för mig som är ekonomisk (snål?) och därför tänkte både en och tio gånger innan något till Nils inköptes. 

Det viktigaste för mig är att det är giftfritt. Flaska i glas eller metall, leksaker som inte är i plast, kläder i lagom mängd och gärna ekologiska. 

Ika skrev om det här ämnet Och att hon även tänker på att barnets leksaker ska vara i naturfärger så att barnet inte blir överstimulerad. Det har jag inte tänkt på men tror att det blir så lite automatiskt om man väljer leksaker i trä och giftfri färg. Vi har dock valt att ha möbler och väggar i neutrala färger i Nils rum och sedan får leksakerna vara det som ger färg, så lite kanske, jag tycker att det är en väldigt intressant tanke och jag ska suga på karamellen mer. 

Vi försöker hålla ned Nils leksaker och kläder till ett minimum. Inga dubletter av ytterplagg eller köp bara för att det är gulligt utan han har vad han behöver. Det svåra är saker man får men jag har helt sonika hett bort det vi inte vill ha. Jag tänker att det egentligen inte ör fel på grejerna utan att de inte passar i vårt liv, så någon annan är säkert glad för dem. 


Vi försöker ge Nils tillgång till alla typer av leksaker och färger och inte fastna vid att han är kille. För att ge honom chansen att utveckla alla sina fina egenskaper. Eftersom att han har sina leksaker i vardagsrummet så roterar jag dem. Vissa saker står framme så att han lätt ska kunna hitta dem men små grejer är i lådor. Ibland plockas vissa saker bort och andra fram. Det blir variation i leken, Nils hittar lätt bland sakerna och vi har inte grejer överallt. 

Angående tv och iPad (där Nils bara ser på tv än så länge) så konsumerar vi det medvetet. Dvs vi har en tanke på det vi ser och han ser på två program “postman pat” säsong 1 & 2 som är på engelska och väldigt lugnt och harmoniskt samt Pippi som är på svenska, de gamla serierna. Han orkar hålla fokus typ 5 min men det är en skön vila och avbrott för honom i en annars vädligt intensiv tillvaro. En klok person sa till mig att teknik (tv, iPad etc) inte är farligt om det inte tar tid från något viktigare det tycker jag var tänkvärt. 

Handbagage med en ettåring

Sååå… nu är vi hemma och eftersom att jag googlade sönder internet efter restips för new York med ettåring eller småbarn och hittade typ ingenting så tänkte jag fokusera på just det nu. 

Vi bokade plats så att vi fick sitta med extra benutrymme! Det är tips ett om ni har den möjligheten på ert flyg, värt varenda krona! Nils fick också en sån där bäbis-säng där han sov extra gott. De är upp till 12 kg och Nils fick precis plats. 


Som handbagage hade jag min älskade ryggsäck som är ett ännu starkare tips nu när Nils finns och jag gärna har händerna fria för att fånga honom. I den packade jag: 


Filt och kudde till Nils. De hade vi senare i vagnen. 

Pixiböcker, bilar och ledlampor också de till Nils. Hörlurar och iPad även de för att underhålla Nils. 

Två pyjamasar, för att byta om till natten och en extra för eventuellt spill. Snuttetrasan! 

Nappflaska, vattenflaska, pulver till välling (ifall att) samt färsk välling som är det han egentligen dricker. (På bild saknas torkad frukt och klämmisar). 

Til mig har jag hörlurar och en tidning. En bok köpte jag på flygplatsen och laddare packades ned. Och så pass, viktiga papper och sådant i plastfickan. 

Nils uppförde dig exemplariskt på flygningarna. Han är flygvan on än i kortare sträcker och tyckte inte flyget var så speciellt. Prova om bu har möjlighet att flyga en kortare sträcka innan en långflygning. 

Helgen som gick

Jag blödde aldrig så mycket mer men vi behövde inte åka tillbaks till sjukhuset i torsdags. På fredagen hade jag ändå väldigt ont. Jag hade ont, var trött, missnöjd och ville göra slut. Jag fick inte ihop tankarna och känslorna och stressade över hur jag skulle få hem alla mina saker (som för övrigt rymmer i en vanlig resväska). En liten poäng fanns kanske där men jag skyller episodet på hormoner. Det har varit en omtumlande veckan. När jag känner mig redo så tänkte jag dela med mig av våra tankar kring beslutet att göra abort.

Även om jag inte blöder mycket så blöder jag. Och kroppen känns öm eller obekväm eller båda på en gång. Således har vi tagit det lugnt denna helg. Denna extra helg som vi fick tillsammans. Jag skulle åkt hem förra tisdag men ändrade när saker inte gick som tänkt. På tisdag morgon sätter jag mig på ett flyg hem till Göteborg igen. Egentligen bara för att packa om innan jag beger mig igen. Egentligen är mitt höstschema lite mer än jag orkar. Det var det redan innan abort men nu känns det verkligen som att jag pushar välmåendet lite. Förhoppningsvis kommer jag inte tömma mig helt på energi som förra året men visst kommer det vara intensitet. Så att Icey och jag fått vara tillsammans en helg utan illamående och oro värdesätter jag enormt. Jag har varit här i nästan tre veckor men det har för det mesta varit dagar då jag varit illamående eller trött. Det var egentligen inte förrän i onsdags som jag kände att jag kunde leva fullt ut igen. Jag kunde gå på promenad och njöt så förbaskat mycket av det. I helgen har jag frivilligt inte gått så mycket. Vi har slappat framför TV, jag har haft långa telefonsamtal med styrelser, vi har bokat biljetter en masse, vi har gått på loppis (besvikelsen!), vi har upptäckt att getost inte finns på ön, vi har klätt upp och gått på dejt och vi har missat fantastisk norrsken.

 

Hur har ni det?

Hur vore livet utan barn? 

Den frågan ställde sig Johanna och jag tycker det var något att fundera över. 

Om vi inte hade fått barn hade mitt liv varit annorlunda. Vi hade bott i lägenhet i stan och inte i villa i förorten. Vi hade jobbat så mycket mer! V hade nog tackat ja till fler projekt utomlands och jag hade hängt på honom. Vi hade läst mer, sett mer på bio och ätit mer ute. Tränat mer! Livet hade varit lättare. 

Livet sedan Nils är rikare. Jag är tröttare och i mitt livs sämsta form men att få bry sig så mycket om någon annan är så bra för min själ. Mitt hjärta är större. Jag älskar mer, bryr mig mindre om oviktiga saker och är mer i balans. 

Jag tycker att vi kan göra det mesta som vi vill. Resa, äta ute och så vidare men i mindre utsträckning. Istället ligger vi i blåbärsriset, badar och springer runt runt runt. 

Så livet utan barn hade varit lättare mer yta men livet med barn är djupare med en kärlek och lycka som är långvarig. 

För lite blod

Måndagen var fysiskt smärtsam, ingen tvekan om den saken. Det gjorde ont. Värkarna var vidriga. Kanske gjorde det ändå inte så ont som jag trodde. Jag är bra på att oroa mig för det absolut värsta. Eller kanske ska jag tacka migränenen för all smärta den utsatt mig för genom åren. Men alltså, det gjorde ont. Sammandragningrna gjorde ont och gjorde allt obekvämt. Ingen position var skön. Eventuellt på knäna och med Iceys varma hand på ryggen. Trots alla sammandragningar som höll på i fyra timmar så kom aldrig speciellt mycket blod. Vi hade lovat att ringa sjukhuset vid 13 för att ge en statusrapport och berättade att jag inte blödde så mycket. Framemot eftermiddagen var sammandragningarna borta och värken var hanterbara.  Då ringde vi igen. Denna gången ville de att vi skulle komma in så jag kunde få två tabletter till. Först väntade vi lite men inget hände. Jag somnade för jag var så slut. Vaknade vid 5, gav in och tog tabletterna. Då kände jag att jag vill ha ut allt och kände mig pigg för att klara smärtan. Jag fick erbjudandet att läggas in men jag ville hem. Timmarna gick och gick.  Läkaren trodde värkarna skulle komma vid 20 och att de skulle hålla på till senast midnatt. Det kom aldrig någon smärta eller något blod. Vi ringde och blev ombedda att ringa på morgonen.

På morgonen igår sa det att vi skulle vänta och att de skulle kolla med en läkare. När dom sedan ringde på eftermiddag sa de att vi skulle avvakta till torsdag morgon. Så igår och idag så försöker jag gå omkring. Få igång blodet. Om inget händer kommer jag få en tid för att träffa en läkare antingen imorgon eller på fredag.

Fysiskt mår jag bra. Huvudet och hjärtat har lite svårare att hänga med bland alla känslor och hormoner. Lite rädd är jag väl också för att något gått fel och att jag kommer behöver skrapas. Så jag försöker tänka på annat. Hösten, planerna, shoppingen, böcker jag vill beställa, mat jag måste beställa, fester att ordna och om det är för mycket begärt att än en gång be Alex köpa smink i USA?

« Older posts

© 2017 G i r l y t a l k

Theme by Anders NorenUp ↑